Den gamle Järten.
På tal om ”kloka gubbar” så fanns det verkligen sådana i Tvååker tom för icke länge sedan än i början av 1800-talet, ja ännu långt senare, eller vad sägs om att kunna ”stämma blod” och skaffa tillbaka stulet gods mm sådant. Huslycke Carl, som tjänade hos gamle Järten i Järnmölle, en sådan där ”klok gubbe” har berättat hurusom en person, som hade tänkt stjäla en spada från Järten, fick stå och hålla i spadan till dess husbonden kom och ”löste” honom. Järten hade sagt, att om han vill, så skulle ingen kunna stjäla något ifrån honom, men han ville inte, för då skulle det kunna hända, att många fingo stå så länge, att de blevo fördärvade, innan han kom och träffade på honom.
Vidare berättade Huslycken, att ett äkta par kom till Järten och ville ha stämt blo på en barnunge, som höll på att förblöda, efter en skada som han gjort sig. Järten tog reda på mannens namn, hur många rinnande vatten de gått över på ditvägen osv. och så började han ”stämma”. Han ”stämde” och ”stämde”, men blodet fortsatte att rinna av bytingen. ”Detta förstår jag inte”, sa Järten, ”har ni inte gått över fler rinnande vatten, så har barnet en annan far”. Modern teg i det längsta, men omsider segrade moderskärleken över alla andra betänkligheter. Hon nämnde ett namn, och strax upphörde blodet att rinna. Men Hyslyckan sa, att Järten hade sagt, att det hade varit bättre att ”glotten” hade fått dö, ty det blev förstås aldrig riktigt bra mellan makarna efteråt. Han ville aldrig ställa till någon förargelse med sina konster, den gamle Järten, fast det ändå kunde bli så ibland.
En egenhet hos den gamle Järten var den, att han aldrig sov i säng, åtminstone aldrig så länge som Huslycken var dräng hos honom. Han bara satt på en stol och kurade under nattens mörkaste timme en stund.
B.A.B
(Bengt August Bengtsson)